Uppföljningspaket

Detta är ett urinprov som undersöker antalet röda blodkroppar, vita blodkroppar och epitelceller, samt eventuella föroreningar i urinen såsom bakterier och jäst. Dessutom granskas cellernas form och struktur i undersökningen, vilket kan ge ytterligare information om eventuella sjukdomar.

Avföringsprovet påvisar närvaron av nukleinsyra från bakterien Clostridium difficile. Denna bakterie kan särskilt efter en antibiotikabehandling orsaka en svår, långvarig och ibland livshotande diarré.

Helicobacter pylori är en bakterie som kan orsaka magsår och andra magproblem, såsom gastrit. Testet påvisar antikroppar mot bakterien Helicobacter pylori vilka indikerar en pågående eller tidigare infektion. Testet används för diagnos av Helicobacter pylori-infektion och för att övervaka effektiviteten av behandlingen. Efter framgångsrik utrotning av bakterien minskar antikroppsnivån med 40-60% från nivån före behandlingen.

‍

Retikulocyter är unga röda blodkroppar som innehåller rester från bildandet av cellkärnan. Retikulocyterna bildas i benmärgen och frigörs till blodomloppet, där de fortsätter att mogna till fullt utvecklade röda blodkroppar. Antalet retikulocyter indikerar produktionen av röda blodkroppar och benmärgsfunktionen. En ökning av retikulocyter indikerar en ökad produktion av röda blodkroppar.

Ca 15-3 är en tumörmarkör vars nivåer stiger vid bröstcancer och andra cancerformer, såsom äggstockscancer. Den används ofta som ett stöd för diagnos och övervakning av behandlingen av bröstcancer i kombination med andra undersökningar.

Ca 19-9 är en tumörmarkör vars nivåer stiger vid bukspottkörtelcancer, tjocktarmscancer och andra cancerformer i matsmältningssystemet. Den används ofta för diagnos, övervakning av behandling och upptäckt av eventuella återfall vid dessa cancerformer. Vid diagnostisk undersökning används den tillsammans med andra undersökningar.

Prealbumin är ett protein som främst produceras av leverceller och som transporterar sköldkörtelhormoner och vitamin A i blodet. Förändringar i blodets prealbuminnivå kan vara relaterad till näringsstatus, särskilt proteinintaget, leverfunktion och inflammation. Testet hjälper att bedöma patientens näringsstatus och övervaka proteinomsättningen.

Karcinoembryonalt antigen (CEA) är ett protein vars nivåer kan öka vid många olika cancerformer, särskilt tjocktarms-, ändtarms- och bröstcancer. Det här testet används vid cancerdiagnostik, behandlingsövervakning och för att påvisa eventuella återfall. Testet används alltid tillsammans med andra undersökningar.

Erytropoietin (EPO) är ett hormon som produceras av njurarna och som reglerar produktionen av röda blodkroppar i benmärgen. Kunskap om EPO nivån i blodet är viktig vid diagnos och uppföljning av anemi, särskilt i situationer där njursvikt misstänks.

Testet mäter koncentrationen av digoxin i blodet. Digoxin är ett läkemedel som används för behandling av hjärtsvikt och ibland för att bromsa pulsen. Det här testet hjälper till att säkerställa att läkemedelsdoseringen är lämplig för att undvika eventuella biverkningar eller förgiftning.

D-dimer är en nedbrytningsprodukt av fibrin som frigörs i blodcirkulationen vid blodkoagulation. En förhöjd nivå av D-dimer i blodprovet kan indikera bildandet av en blodpropp i venen eller lungan. P-FiDD kan också vara förhöjt vid inflammationer, cancer, blåmärken, kirurgi och preeklampsi.

Testet används för att bekräfta en infektion av COVID-19. Med hjälp av testet kan med ett slemprov taget från näshålan påvisas förekomst av SARS-2 virusets nukleinsyra.

I denna avföringsundersökning identifieras de vanligaste protozoiska patogenerna som orsakar diarré. De identifieras genom att påvisa närvaron av nukleinsyra, specifik för ifrågavarande patogen. Testet kan påvisa närvaro av  Dientamoeba fragilis, Cryptosporidium spp. (C. parvum eller C. hominis), Giardia lamblia och Entamoeba histolytica.

Tarmparasiter kan orsaka olika symptom, inklusive förändringar i blodbilden. En undersökning för tarmparasitinfektion görs genom en mikroskopundersökning av avföringsprov, för att leta efter cystformer av protozoer samt ägg och larver från maskar. I osäkra fall, särskilt när man misstänker protozo-infektion, kan ytterligare undersökningar utföras med F -ParaNhO.

Avföringsprov som påvisar nukleinsyra av bakterier som orsakar diarré. Med denna undersökning kan man snabbt påvisa Salmonella, Shigella, Campylobacter, Yersinia enterocolitica/pseudotuberculosis samt stammar av E. coli

Kalprotektin är ett protein som binder kalcium och zink. Det finns i många vävnader, inklusive vita blodkroppar. Vid inflammatoriska tarmsjukdomar ökar mängden vita blodkroppar i tarminnehållet, vilket leder till en större mängd kalprotektin i avföringen. Kalprotektin används för diagnostisering och övervakning av inflammatoriska tarmsjukdomar.

Bakterieodling från svabbprov av svalget används för att identifiera den bakterie som kan vara orsaken till halsfluss. Informationen om vilken bakterie som orsakar halsfluss är viktig vid beslut om behandling

Provet tas som svabbprov från ett infekterat område. Bakterieodling av provet identifierar den bakterie som orsakar infektionen och bakteriens eventuella resistens mot antibiotika. Denna information möjliggör precisionsbehandling av infektionen.

Urinprov som visar parasiten Trichomonas vaginalis nukleinsyra. Parasiten förekommer främst i slidan där infektionen orsakar skummande flytning. Hos män är infektionen oftast asymtomatisk men kan orsaka uretrit och prostatit. Smitta kan ske vid könsumgänge.

Provet påvisar förekomst av Mycoplasma genitalium-bakteriens nukleinsyra i urinen. Bakterien orsakar  urinvägsinfektion och kan smitta vid könsumgänge. Den kliniska bilden av infektionen varierar från asymtomatisk bärare till svår urinvägsinfektion och livmoderinflammation.

Blodprovet visar antikroppar mot bakterien som orsakar syfilis. Testet används för diagnos av syfilisinfektion och blir positivt senast en månad efter smitta.

Antikroppar mot Hepatit C-virus kan vara ett tecken på akut infektion, kronisk infektion eller tidigare genomgången, men läkt infektion. Hepatit C-virusantikroppar bildas vanligtvis långsamt, 4-16 veckor efter smittan och 2-8 veckor efter att symtomen börjat. Antikropparna förblir höga även om infektionen behandlas eller läks spontant. Blodprov.

Ett kombinationstest för att påvisa HIV-antigener och HIV-antikroppar i blodet. Testet är specifikt utformat för att upptäcka tidiga tecken på HIV-infektion men påvisar infektion med full säkerhet först 3 månader efter smitta.

Transferrinreceptorn är ett protein som deltar i transporten av järn i kroppen. S-TfR-testet hjälper att bedöma järnomsättningen och används vid diagnos av järnbristanemi. Testet ger viktig information om järnomsättningen och är till nytta vid planeringen av lämplig behandling.

Ubikinon, eller koenzym Q10, finns i nästan alla vävnader i kroppen och är nödvändigt för cellernas energiproduktion. Det fungerar som en antioxidant i cellerna, vilket förhindrar oxidationsreaktioner. De högsta koncentrationerna av ubikinon återfinns i hjärt-, lever-, muskel- och njurvävnad samt i blodets LDL- och HDL-partiklar. Produktionen av ubikinon minskar med åldern. Ubikinon erhålls från kosten i små mängder från kött, inälvor, sojaolja, jordnötter och sardiner.

‍

Tokoferol, eller vitamin E, är en fettlöslig vitamin som fungerar som en antioxidant i kroppen. Vitamin E skyddar celler från skador orsakade av fria radikaler och främjar hälsan för hud, hår och ögon. Brist på vitamin E kan leda till torr hud, synproblem och muskelsvaghet. Tokoferol finns rikligt i nötter, frön, vegetabiliska oljor och gröna bladgrönsak

Pyridoxin är ett vattenlösligt vitamin som är viktigt för nervsystemets funktion och immunförsvaret. Det behövs för omsättningen av proteiner, kolhydrater och fetter samt produktionen av röda blodkroppar. Brist på B6-vitamin kan orsaka trötthet, irritabilitet och koncentrationssvårigheter. B6-vitaminbrist förekommer ofta tillsammans med brist på B9 och B12-vitaminer. Pyridoxin erhålls från kosten, särskilt kött, fisk, spannmål, nötter och baljväxter.

B2-vitamin, eller riboflavin, är ett vattenlösligt vitamin som är viktigt för många kroppsfunktioner. Det hjälper till att omvandla kolhydrater, proteiner och fetter till energi. B2-vitamin är också viktigt för hårets, hudens och ögonens hälsa. Dessutom fungerar det som en antioxidant som skyddar celler mot skador orsakade av fria radikaler. Brist på riboflavin kan orsaka symtom som spruckna läppar, hudinflammation och ögonirritation. Riboflavin erhålls från kosten, särskilt mejeriprodukter, kött, fisk och gröna bladgrönsaker.

B1-vitamin, eller tiamin, är ett vattenlösligt vitamin som är nödvändigt för energiomsättningen och nervsystemets funktion. Det hjälper till att omvandla kolhydrater till energi i cellerna. B1-vitamin är också viktigt för nervcellernas funktion och bildandet av signalsubstanser. Brist på tiamin kan leda till sjukdomen beriberi, vilket ger symtom som trötthet, muskelsvaghet och neurologiska störningar. Tiamin erhålls från kosten, särskilt fullkornsprodukter, nötter, frön och kött. Magnesiumbrist minskar tiaminets effekt.

Koppar är ett spårämne som behövs för många kroppsfunktioner, bl.a. järnmetabolism, bildandet av röda blodkroppar och utvecklingen av bindväv. Koppar påverkar också nervsystemets funktion och immunförsvaret. Kopparbrist kan orsaka symtom som anemi, nedsatt immunförsvar och neurologiska störningar. För mycket koppar kan däremot leda till förgiftning, vilket kan skada levern och andra organ. Mätning av P-Cu hjälper till att bedöma kopparbalansen i kroppen.

Selen är ett spårämne som behövs för normal kroppsfunktion. Selen är en viktig antioxidant som skyddar celler mot oxidativ stress och skador orsakade av fria radikaler. Selen är viktigt i immunsystemets funktion och produktionen av sköldkörtelhormon. Selen erhålls främst från kosten, särskilt fullkornsprodukter, nötter och skaldjur.

Zink är ett spårämne som behövs för många kroppsfunktioner, bl.a. immunsystemets funktion, proteinsyntes och DNA-syntes, samt sårläkning. Kännedom om zinkhalten i blodet hjälper att bedöma zinkintaget. Zinkbrist kan vara förknippad med nedsatt immunförsvar, störningar i hud och hår samt minskad aptit. Överdrivet zinkintag kan orsaka förgiftningssymtom, illamående och magbesvär.

Estradiol är ett kvinnligt könshormon som främst produceras i äggstockarna. Det påverkar många kroppsfunktioner, såsom menstruationscykeln, reproduktionen, benhälsan och humöret. Estradiol reglerar också produktionen av andra hormoner, såsom progesteron och FSH. Estradiolnivåerna varierar under menstruationscykeln och kan mätas för att utreda orsakerna till infertilitet eller monitorera hormonersättningsterapi. Överproduktion eller brist på estradiol kan bland annat leda till menstruationsstörningar eller osteoporos.

Testosteronet mäts med en metod som är mer känslig och exakt än den immunologiska metoden (S-Testo). Fördelen med studien är att den gör det möjligt att säkrare bestämma låga koncentrationer hos barn och kvinnor.

PTH eller paratyroideahormon är ett hormon som produceras av bisköldkörtlarna. Dess huvudsakliga funktion är att reglera kalciumnivån i blodet. PTH ökar frisättningen av kalcium från ben till blodet, ökar kalciumabsorptionen i tarmen och minskar utsöndringen av kalcium i urinen. PTH-nivåerna kan variera på grund av sjukdomar och över- eller underaktivitet i bisköldkörtlarna.

I celiaki orsakar gliadin, en substans i spannmål, en kronisk inflammation i tunntarmens slemhinna. I samband med detta bildas antikroppar mot kroppens egna strukturer, såsom transglutaminas, endomysium och gliadinpeptid. Testet används för att diagnostisera celiaki.

Testet mäter den ärftliga benägenheten för laktosintolerans. Symptomen på laktosintolerans uppträder vanligtvis 30–120 minuter efter intag av mjölkprodukter och inkluderar vanligtvis uppblåsthet, magont, gaser och diarré.

Svabbtest från munnens slemhinna.

Testet mäter den ärftliga benägenheten för laktosintolerans. Symptomen på laktosintolerans uppträder vanligtvis 30–120 minuter efter intag av mjölkprodukter och inkluderar vanligtvis uppblåsthet, magont, gaser och diarré.

Testet mäter interaktionen mellan blodets interna koagulationsfaktorer och är ett viktigt verktyg för diagnos och uppföljning av blodkoagulationsstörningar. P-APTT-testet används för att övervaka effekten av viss antikoagulantbehandling, såsom heparin. Störningar i blodets koagulation kan antingen leda till uppkomst av blodproppar eller till ökad benägenhet för blåmärken och blödningar.

Mäter en metabolit av etanol i blodprovet. Testet används allmänt för att upptäcka alkoholkonsumtion och kan avslöja alkoholkonsumtion under de senaste 2–4 veckorna. PEth-mätningen är en noggrann metod som används särskilt vid uppföljning och behandling av alkoholmissbruk.

Testet är ett användbart verktyg för att screena för problematisk alkoholanvändning, men det kan inte exakt bestämma mängden alkohol som har konsumerats eller tidpunkten för alkoholkonsumtionen. S-CDT-blodprovet är en del av en omfattande insats för diagnos och behandling av alkoholmissbruk och beroende.

HLAB-27 är ett protein i människans vita blodkroppar som är associerat med ökad risk för att utveckla reumatiska sjukdomar såsom ryggmärgsreumatism, Reiters syndrom, reaktiv ledinflammation, samt spondylit vid ulcerös kolit och psoriasis. HLAB-27 används vid diagnos av dessa sjukdomar.

Citrullinpeptidantikroppar är relaterade till autoimmuna sjukdomar, såsom ledgångsreumatism. Provet används som stöd vid diagnos och uppföljning av reumatiska sjukdomar.

Sköldkörtelhormonet tyroxin (T4) ombildas i kroppens vävnader till trijodotyronin (T3). Fri trijodtyronin (T3-V) är den biologiskt aktiva formen av sköldkörtelhormonet och mäts hos patienter med symtom på hypotyreos trots sköldkörtelhormonbehandling.

Reumatoid faktor är en antikropp som ofta finns i blodet hos personer som lider av reumatiska sjukdomar. RF-analysen används ofta som ett stöd vid reumadiagnos, men den kan också vara positiv vid andra sjukdomar.  Ett negativt resultat utesluter inte reumatisk sjukdom.

Antikroppar mot sköldkörtelperoxidas angriper sköldkörteln och kan störa dess funktion och påverka produktionen av sköldkörtelhormon. Testet används för att identifiera autoimmuna sköldkörtelsjukdomar som Hashimotos tyreoidit eller Graves sjukdom.

Folsyra, även känt som B9-vitamin, behövs för celltillväxt och celldelning samt blodbildning. Gravida kvinnor rekommenderas tillskott av folsyra eftersom det hjälper till att minska risken för neuralrörsdefekter hos fostret. Folsyra är också viktigt för hjärnhälsan. Folsyra finns i många livsmedel, såsom gröna bladgrönsaker, citrusfrukter och fullkornsprodukter. Det är känsligt för värme och långvarig matlagning minskar halten av folsyra.

Kortisol är ett hormon som utsöndras av binjurarna och reglerar kroppens ämnesomsättning, inflammationsreaktioner, stressrespons och blodsockernivåer. Kortisolkoncentrationen varierar under dygnet och är högst på morgonen. Under stress bör kortisolnivåerna öka, men en långvarigt förhöjd nivå av kortisol är skadligt för hälsan.

Transferrin är ett protein som främst produceras i levern och binder järn för transport till vävnader och celler i hela kroppen. Ungefär 80 procent av järnet överförs bundet till transferrin till benmärgen där det omvandlas till hemoglobin i röda blodkroppar. Resten av järnet lagras i celler och vävnader som ferritin och hemosiderin.

‍

Syanokobalamin är ett vattenlösligt vitamin som krävs vid bildning av nya celler och som också krävs för nervsystemets funktion. B12-vitamin hjälper till att omvandla folat från maten till sin aktiva form, som behövs för DNA-syntes och celldelning. Brist på B12-vitamin kan leda till anemi, neurologiska störningar och trötthet. Bra källor till B12-vitamin är animaliska produkter som kött, fisk, mejeriprodukter och ägg.

Fosfor är ett mineral som behövs för många kroppsfunktioner, inklusive ben- och tandhälsa. I alla cellers och således hela kroppens energiomsättning är fosforhaltiga molekyler helt avgörande. Fosfornivåerna kan variera på grund av sjukdomar, näring eller medicinering. För höga eller låga fosfornivåer kan orsaka hälsoproblem, såsom benskörhet eller njurfunktionsstörningar. Mätning av fS-Pi hjälper till att bedöma fosforbalansen i kroppen.

Magnesium är ett mineral som behövs för många kroppsfunktioner. Magnesium deltar i regleringen av cellernas energibalans, proteinsyntes, muskel- och nervfunktionen samt benhälsa. Magnesiumnivån speglar intaget av magnesium. Magnesiumbrist kan orsaka symtom som muskelkramper, rytmstörningar, trötthet och störningar i nervsystemet.

Största delen av kroppens järn finns i röda blodkroppar, där det ingår i det syretransporterande hemoglobinet. Järn finns också i mindre mängd i alla andra celler där det är nödvändigt för energiomsättningen. I blodomloppet transporteras järn bundet till transportproteinet transferrin till bland annat benmärgen, där järnet överförs till bildande celler. Överskottsjärn lagras som ferritin. Järnbrist är rätt vanligt, särskilt hos kvinnor. Järn erhålls från kosten. Goda järnkällor är kött, lever, blodpalt, samt kli och fullkornsprodukter. C-vitamin främjar upptaget av järn från kosten till kroppen, medan kaffe, te, mejeriprodukter och sojaprotein minskar upptaget. Risken för järnbrist är särskilt stor hos gravida kvinnor och personer som utövar mycket motion.

Överintag av järn försvagar kroppens immunförsvar och ökar risken för infektioner. Överflödigt järn är skadligt särskilt för levern, bukspottkörteln och hjärtat.

‍

Det könshormonbindande proteinet SHBG produceras i levern och binder till könshormoner, bl.a. östrogen, testosteron och dihydrotestosteron. SHBG transporterar dessa hormoner i blodet och deltar i regleringen av deras biologiska aktivitet. Höga nivåer av SHBG kan vara associerade med tillstånd som leversjukdomar, sköldkörtelöverfunktion och hormonbehandling, medan låga nivåer av SHBG kan vara relaterade till tillstånd som fetma, PCOS och insulinresistens. Mätning av SHBG hjälper till att bedöma hormonbalansen och effekterna av könshormoner i kroppen.

Immunoglobuliner eller antikroppar är proteiner som produceras av kroppens försvarsceller och binder till främmande strukturer som finns på ytan av bakterier och virus. Immunglobulinerna bidrar till att  immunsystemet kan förstöra angriparna. Immunoglobulin klass A (IgA) antikroppar finns framför allt i luftvägarna och tarmarnas slemhinnor, där de skyddar mot luftvägsinfektioner och infektioner i mag-tarmkanalen.  Medfödd brist på IgA kan öka risken för inflammationer och reaktioner vid blodtransfusioner. IgA-nivån kan vara förhöjd vid levercirros, autoimmuna sjukdomar och långvariga infektioner.

Luteiniserande hormon är ett centralt hormon i regleringen av reproduktion. Det produceras av hypofysen och dess uppgift är att stimulera ägglossning och bildandet av gulkroppen i äggstockarna hos kvinnor samt testosteronproduktionen i testiklarna hos män. LH-nivåerna varierar under menstruationscykeln och dess mätning kan hjälpa till att fastställa tidpunkten för ägglossningen, orsakerna till infertilitet och övervaka effekterna av hormonbehandlingar. LH-mätning kan också hjälpa till att diagnostisera hormonella störningar såsom PCOS (polycystiskt ovariesyndrom) eller hypogonadism (underutvecklade könskörtlarna).

Follikelstimulerande hormon är ett centralt hormon i regleringen av reproduktion. Det produceras i hypofysen och dess uppgift är att stimulera äggstockarnas folliklar att producera östrogen och förbereda sig för frisläppandet av äggcellen. FSH-nivåerna varierar under menstruationscykeln och kan mätas för att undersöka orsakerna till infertilitet eller oregelbundna menstruationer. Uppföljning av FSH ingår vid behandlingar som involverar mognad av äggceller, såsom in vitro-fertilisering och kan också användas vid monitorering av hormonersättningsbehandling.

Dehydroepiandrosteron är ett hormon som utsöndras från binjurarna. Det fungerar som en föregångare till testosteron och östrogen, och dess koncentration i kroppen kan ge värdefull information om binjurens funktion. DHEAS-nivåerna kan variera beroende på ålder, kön och allmän hälsa. Förhöjda DHEAS-nivåer kan vara relaterade till tillstånd som polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) och binjuretumörer, medan låga nivåer kan förekomma vid binjurebarksvikt. DHEAS-testning används ofta vid utvärdering av hormonella störningar och vissa sjukdomar. I samband med åldrandet sjunker DHEAS nivån.

Prolaktin är ett hormon som produceras av hypofysen i hjärnan. Dess huvudsakliga uppgift är att reglera mjölkproduktionen hos ammande kvinnor. Prolaktin har också andra effekter på kroppen, såsom reglering av reproduktionsförmåga, hormonbalans och immunsystemets funktion. Höga prolaktinnivåer hos män är ofta förknippade med nedsatt virilitet. Prolaktin kan det påverka humöret och beteendet.

Högsensitivt C-reaktivt protein är ett blodprov som indikerar inflammatoriska tillstånd. En hög nivå av CRP indikerar infektion i kroppen. Vid virusinfektioner är CRP-nivån vanligtvis lägre än vid bakterieinfektioner. Det känsliga CRP-testet detekterar låggradig inflammation som är en riskfaktor för bland annat hjärt- och kärlsjukdomar och minnessjukdomar.

Testosteron är ett manligt hormon som framför allt produceras i testiklarna, men även i mindre mängder hos kvinnor i äggstockarna. Testosteronnivåerna kan variera från individ till individ och med åldern, och de kan mätas av olika skäl, såsom för att utreda avvikande sexuell utveckling, infertilitet eller minskad sexuell lust.

Provet påvisar nukleinsyra av de bakterier som förorsakar gonorré och klamydia. Provet används för diagnos av dessa sjukdomar och indikerar infektion också i ett tidigt skede. Provet tas oftast som urinprov men kan också användas på svalgprov och slemprov från underlivet.

Provet påvisar nukleinsyra av de bakterier som förorsakar gonorré och klamydia. Provet används för diagnos av dessa sjukdomar och indikerar infektion också i ett tidigt skede. Provet tas oftast som urinprov men kan också användas på svalgprov och slemprov från underlivet.

Urinprov

Vid en infektion med Borrelia-bakterien som överförs genom fästingbett, bildas antikroppar mot Borrelia burgdorferi-bakterien i kroppen. Immunoglobulin M-antikroppar uppträder i blodet 2-4 veckor efter infektionen och kan vara förhöjda i flera månader. Förekomsten av immunoglobulin M-antikroppar indikerar nyligen genomgången infektion. Immunoglobulin G-antikroppar uppträder i blodet 4-6 veckor efter infektionen och kan vara positiva i många år efter infektionen.

Mykoplasma-antikroppar bildas i kroppen som svar på en infektion orsakad av Mycoplasma-bakterien. Mycoplasma är en mikroorganism som kan orsaka luftvägsinfektioner såsom lunginflammation eller bronkit. Genom att mäta Mycoplasma-antikroppar i blodprovet kan man avgöra om personen har exponerats för mykoplasma eller har en aktiv infektion.

I blodet finns många olika proteiner och detta prov visar balansen mellan de olika proteintyperna. I klinisk diagnostik används serumproteinfraktioner för att exempelvis bedöma lever- och njurfunktionen samt för att identifiera sjukdomar. Mätningar av serumproteinfraktioner kan också användas för att bedöma näringsstatus. Till exempel kan låga albuminnivåer indikera undernäring eller inflammation, medan förhöjt gammaglobulin kan vara en indikation på inflammation eller aktivering av immunförsvaret.

Transferrin är ett protein som transporterar järn och dess järnmättnad återspeglar kroppens järnförråd. Om kroppen har för lite järn minskar mängden järn bundet till transferrin. Å andra sidan, om det finns mycket järn i blodet, ökar mättnadsgraden.

Testosteron förekommer i blodet främst bundet till SHBG-proteinet. Mängden av testosteronbindande protein påverkar mängden aktivt testosteron. Studien inkluderar både S-Testo-studien och SHBG-studien.

Panelen undersöker egenskaper i individens genom som kan påverka effektiviteten och biverkningarna av läkemedel. I testpanelen analyseras flera gener som är relevanta för läkemedelsmetabolismen och läkemedlens inverkan i kroppen. Med hjälp av blodprovet kan man förutse nyttan av läkemedelsbehandling och också förutse biverkningar av läkemedlet. Med hjälp av testet kan man utforma en möjligast lämplig medicinering för individen.

Testet som går under produktnamnet Hertta hjälper att bedöma en persons risk att drabbas av hjärtinfarkt eller diabetes. Risken beräknas på basen av bland annat blodsocker-, ceramid- och lipidvärden. På basen av resultaten kan man bedöma en persons kärlhälsa och insulinresistens och vid behov påbörja förebyggande åtgärder såsom livsstilsförändringar eller medicinering.

I bakterieodlingen av avföringsprov söker man särskilt de bakterier som orsakar diarré: salmonella, campylobacter, shigella och yersinia. I normal avföring finns många olika bakterier men vanligtvis inte dessa bakterier, så ett positivt resultat indikerar en infektion orsakad av den upptäckta bakterien.

B12-vitamin i dess aktiva form är bundet till transkobalamin. Endast en liten del, cirka 10–20 procent, av B12-vitaminet i serumet är i aktiv form. B12-vitamin erhålls från animaliska livsmedel såsom lever, kött och mejeriprodukter. Endast genom att binda till den så kallade interna faktorn som produceras av magsäckens celler kan B12 absorberas tillräckligt från tunntarmen. Denna undersökning är primär särskilt vid misstanke om B12-brist och för att bedöma effekten av vitaminbehandling.

Tyroxin är ett hormon som produceras av sköldkörteln och T4V är dess fria och därmed aktiva form. Tyroxin reglerar kroppens ämnesomsättning. Testet hjälper till att bedöma sköldkörtelfunktionen och förändringar i T4V-nivåer kan indikera hypertyreos eller hypotyreos.

Tyreoidea stimulerande hormon utsöndras av hypofysen och reglerar sköldkörtelns funktion och produktion av sköldkörtelhormoner. Störningar i TSH-nivån kan indikera sköldkörtelsjukdomar som hypertyreos eller hypotyreos och testet används för diagnos och uppföljning av sköldkörtelsjukdomar och deras behandling.

ProBNP är ett förstadium till hormonet BNP som frisätts vid överbelastning eller stress i hjärtats vänstra kammare. Ökningen av ProBNP-nivån indikerar hjärtsvikt eller annan hjärtsjukdom, och provet används allmänt för att bedöma hjärtfunktionen och diagnostisera hjärtsvikt.

Urinsyra är purinmetabolismens slutprodukt och höga nivåer urinsyra är en central riskfaktor för gikt och kan också vara relaterad till andra metaboliska störningar. Dessutom är höga urinsyranivåer en riskfaktor för uppkomsten av njurstenar.

Testet mäter blodfetter som totalt kolesterol, HDL-kolesterol, LDL-kolesterol och triglycerider. Dessa påverkar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Testet används för att bedöma effekten av läkemedelsbehandling och livsstilsförändringar.

Glykosylerat hemoglobin ger information om genomsnittlig blodsockernivå under de senaste 2-3 månaderna. Det används för diagnos och uppföljning av diabetes. Höga värden indikerar långvarigt förhöjt blodsocker och dålig diabeteskontroll.

Blodglukosnivån vid fasta används för såväl diagnos som övervakning av diabetes. Höga glukosnivåer kan indikera diabetes eller prediabetes, medan låga glukosnivåer kan vara ett tecken på hypoglykemi eller andra hälsoproblem.

Detta test bedömmer blodets koagulationstid och effektiviteten av antikoagulantbehandling. Det används vanligtvis för att följa upp patienter som använder blodförtunnande läkemedel t.ex. warfarin, för att säkerställa att blodets koagulationsprocess är på en lämplig nivå i förhållande till situationen. Eftersom många ämnen som deltar i blodets koagulering produceras i levern kan leverinsufficiens påverka testresultatet.

Elektrokardiogrammet registrerar hjärtats elektriska aktivitet. Från registreringen kan man bland annat se hjärtats rytm, belastning och eventuell syrebrist. EKG används för diagnos och uppföljning av rytmstörningar, hjärtmuskelskador och andra hjärtsjukdomar.

Förhållandet mellan albumin och kreatinin i urinen hjälper att bedöma njurarnas hälsa och funktion. Högt albumin-kreatinin-förhållande i urinen kan indikera njurskador eller sjukdomar, såsom njurinflammation eller diabetisk njursjukdom.

Vid misstanke om urinvägsinfektion är en bakterieodling av urinen en rekommenderad undersökning. Undersökningen påvisar närvaron av bakterier i urinen, bakteriemängden, bakteriearten och dess känslighet mot olika antibiotika.

Testet mäter den kemiska sammansättningen av urin, såsom pH, glukos, protein, ketoner, bilirubin och nitrit. Dessutom visar testet på kemisk väg närvaron av röda och vita blodkroppar i urinen. Detta test hjälper till att bedöma njur- och urinvägarnas hälsa samt identifiera inflammationer. Testresultatet kan också indikera diabetes.

Testet mäter förhållandet mellan prostata-specifikt antigen (PSA) och fritt PSA. Detta test hjälper att bedöma prostatahälsan och kan ge indikationer på risken för prostatacancer. Högt S-PSA och lågt PSA-förhållande kan indikera prostatacancer, medan högt förhållande kombinerat med höga PSA-värden kan vara en indikation på andra prostataproblem, såsom godartad prostataförstoring.

Sänkan mäter de röda blodkropparnas sedimentationshastighet. Det är ett ospecifikt test som används för att följa upp aktiviteten vid inflammation eller andra sjukdomar. Höga värden kan indikera inflammation, infektion, autoimmun sjukdom eller cancer.

C-reaktivt protein ökar snabbt vid inflammation. Detta test hjälper till att bedöma kroppens inflammatoriska svar och används ofta vid diagnos och uppföljning av infektioner, inflammatoriska sjukdomar och andra hälsoproblem.

25-hydroxi-D-vitamin är den aktiva formen av D-vitamin. D-vitamin är viktigt för benhälsan, för kalciumabsorption och för reglering av flera andra kroppsfunktioner. D-vitaminbrist kan leda till benskörhet (osteoporos) och andra hälsoproblem.

Kalcium är en viktig mineral som ger skelettet styrka och bidrar vid muskelkontraktion, vid överföring av nervimpulser och vid många andra kroppsfunktioner. Förändringar i blodets kalciumnivå kan indikera skelettsjukdomar, sköldkörtelsjukdomar eller njursjukdomar. Kalcium är bundet till albuminprotein i blodet. Genom att korrigera kalciumnivån med albuminnivån i blodet får man en bättre uppfattning om mängden fritt kalcium.

Bilirubin är en produkt som bildas vid hemoglobinets nedbrytning. I samband med kontinuerlig produktion av röda blodkroppar frigörs bilirubin ständigt i blodomloppet, vilket sedan utsöndras från levern. Höga bilirubinvärden förekommer vid blockering av gallgångarna, leverskador och vid överdriven nedbrytning av röda blodkroppar.

Alfa-amylas är ett enzym som finns i bukspottkörteln och salivkörtlarna, och det bidrar till matsmältningen genom att bryta ner kolhydrater. Förändringar i amylasnivån i blodet kan indikera bukspottkörtelsjukdomar, som pankreatit eller andra problem i bukhålan.

Alkaliskt fosfatas är ett enzym som finns i olika vävnader bl.a. levern, benen och gallgångarna. Förändringar i blodets AFOS nivå kan indikera leversjukdomar, bensjukdomar eller flödeshinder i gallgångarna.

Gamma-glutamyltransferas är ett enzym som fungerar som en indikator på leverns och gallgångarnas funktion. Ökning av dess nivå i blodet kan indikera leverproblem, som fettlever, hepatit eller flödeshinder i gallgångarna. Riklig alkoholanvändning höjer S-GT-nivån i blodet.

Aspartataminotransferas är ett enzym som finns i leverceller och hjärtmuskeln. En förhöjning  av dess nivå i blodet kan indikera lever- eller hjärtsjukdomar och skador på levern eller hjärtmuskeln.

Alaninaminotransferas är ett enzym som finns i leverceller. En förhöjd nivå av ALAT i blodet kan indikera skador på leverceller eller leversjukdomar, som hepatit eller levercirros.

Baserat på ålder, kön och blodkreatininnivå kan njurarnas glomerulära filtreringshastighet (glomerular filtration rate, GFR) beräknas. Det är en viktig indikator på njurfunktion och bedömer hur effektivt njurarna renar blodet. Nedsatt njurfunktion syns som lågt GFR-värde

Kreatinin är ämne som frigörs till blodet från musklerna och som elimineras av njurarna. Dess nivå i blodet speglar njurarnas filtreringskapacitet och höga värden kan indikera njursvikt eller andra njursjukdomar.

Kalium är en viktig elektrolyt för kroppens vätskebalans och påverkar nerv- och muskelfunktionen samt hjärtrytmen. Förändringar i kaliumnivån i blodet kan relateras till störd njurfunktion, hormonella störningar och användning av vissa läkemedel.

Natrium är en elektrolyt som är central för att bibehålla kroppens vätskebalans och osmotiska tryck. Förändringar i Natriumnivån förekommer vid störningar i vätskebalansen, störd njurfunktion, hormonella störningar eller som biverkning till medicinering.

Ferritin är ett protein som huvudsakligen finns i kroppens celler, men en liten mängd ferritin finns också i blodet. Ferritin lagrar och frigör järn för cellernas behov. Ferritinnivån i blodet fungerar som en indirekt mätare för kroppens järn reserver och dess nivå kan användas för att diagnostisera järnbrist